icando

Två gånger i mitt liv har jag beträtt den vad jag anser ostadigaste bron i Sverige. Första gången ville jag lägga mig ner och gråta för att jag inte kunde bevisa min bedrift men andra gången vägrade jag annat än dokumentation.
Denna bro är hög, smal, vinglig och gången är lösa metallplattor som viker sig för varje fotsteg. För att kunna ange höjd och ålder på denna ursinnigt äckliga bro fanns en skylt förr i tiden att läsa på men denna var vandaliserad och nerkastad i bergs-och vattenmassorna under bron. En kvinna som jag och min vapendragare och mentala stöd Petra mötte påväg tillbaka till fast mark sa att den funnits i 30 år iallafall efter dess att den blivit ombyggd från en stor, bastant westernbro i trä (jag förstår inte varför).
Aaaanyway så är denna bron den farligaste som finns, tills någon bevisat annat.


Vansinnig vighet krävs för att ta sig dit.


Man börjar alltid med myrsteg för att se till att plattorna bär.


En känsla av ånger och vilja att vända tillbaka tog vid.


Skam den som ger sig, jag klarade det!


Många meter under mig ligger skylten och plaskar.


Petras mentala styrka förvånar mig alltid lika mycket.


Nu kan jag pusta ut efter ha brobeträdelsen avklarad! Så länge jag fortfarande är i livet så finns alltid plats för galna förslag på vad jag ska ta mig an härnäst! Tack för denna gången.