icando

En mindre favorit för mig i skolan har alltid varit matte och naturkunskap. Men jag har märkt att blandat med humanvetenskap så blir det en oslagbar kombination och fantastiskt kul att pyssla med. Idag lyckades jag köra fast i mitt skolarbete igen och hittade som alltid en någon annan "bättre, och roligare" men en onekligen onödigare syssla att hänge mig åt, statistik!

Baserat på inga vetenskaper alls utan snarare rena chansningar har jag räknat ut att;


En kvinna har under 80 fyllda år gråtit drygt ett år av sitt liv.


213 dygn gråter den genomsnittliga kvinnan under loppet av 80 år.


Nästa gång jag kör min statistik ska jag räkna ut hur många skivor man får ut från en 28% herrgårdsost på 670 gram och hur många limpor färdigskivad jättefranska från pågen som krävs för att nyttja ostskivorna.


Tack och hej!

Något som jag alltid tyckt vara väldigt pinsamt är att jaga kändisar. Om jag sett en kändis i staden eller någon annanstans så blir jag genast oerhört nervös och dunstat från platsen minst sagt omgående. Även om jag sällan är ett hängivet fan eller ansett en känd person mödan värd att försöka lovorda så var jag denna gång tvungen.
Min kära vän Petra är så djupt förtjust i  Andreas Carlsson som de flesta känner till som en av jury-medlemmarna i Idol. En kväll hade Andreas bok-signering på köpcentret a6 i Jönköping och Petra var katastrofalt upprörd över att inte kunna närvara vid denna. Då fick jag helt enkelt svälja min stolthet och principen att låta en officiell person besparas uppmärksamheten av åtminstone en person och ta mig dit för att försöka få en kort videohälsning till Petra.

Väl där var Andreas hemskt pratsam och ställde gladeligen upp för en hälsning och jag var redo med kameran när han snabbt överlät den till sin assistent. Så stod vi där och jag blev genast svettig och nervös utan ingen anledning alls. Under hela videoklippet så ser jag ut som som den mest nöjda tjejen som bara avgudar denne man. För att inte tala om mina svar när Andreas Carlsson tilltalar mitt namn eller ställer en fråga, jag fick knappt fram ett ljud.

Skämmigt nog köper jag dessutom boken om hans liv, live to win, och möter sedan upp min kära mor som stod utanför och som knappt kunde hålla sig för skratt. Jag var fortfarande skakis och kallsvettig.

Tur nog blev Petra överlycklig av både videohälsningen och boken, och hon fick sig dessutom ett gott skratt över mitt barnsliga uppförande i videon. Den tänker jag jävlar anamma inte lägga upp här men för för bevisande syfte lägger jag upp en bild tagen ur klippet.

Titta vad förtjusande! Mungiporna drar sig från det ena örat till det andra.

Puss på er!